Hur börjar man? Jag måste ta tag i det och prata men jag vet inte hur jag ska börja. Ska det vara så svårt? Jag vet att det är jag som måste ta det första steget men jag vill inte vara den första. Igentligen borde ansvaret vara ditt och inte mitt.
      Så lång tid har gått men ingen har gjort något åt saken. Jag blir så sur, besviken och pressad. Sån press hela tiden, men det är antingen eller som gäller den här gången. Inget mitt emellan.. Jag är trött på att behöva acceptera det här läget. Jag är trött på att ingen gör något. Nu räcker det! Jag kan inte vänta längre på att andra ska lösa det åt mig. Jag ska samla mig och ta tag i det. En gång för alla.. Ska bara komma på hur jag ska börja.